När Facebook påminner en om att det är två år sedan vi åkte till Stockholm för att gå till amerikanska ambassaden behöver man stanna upp lite. På två år har Tage gått från att vara en liten kille som knappt kunde gå till en viljestark och rolig kille som nästan kan prata. Walfrid har fortsatt att vara vår kloka lilla kille, bara ännu mer. För två år sedan fick han lämna sina vänner och familj för att helt obegripligt åka till ett annat land, vilket ibland känns väldigt hårt. Walfrid pratar fortfarande om Sverige, kompisarna där, husen och familjen. Han längtar hem! Tage som är lika gammal som Walfrid var då har jag svårt att tänka mig skulle vara lika eftertänksam, förståndig och eftertänksam, han tar mer dagen som den kommer och ser det positiva i allt!
På våra två år har vi hunnit med mycket, vi har sett delar av Texas men också prickat av många av de städer på vår lista över usa, vi har träffat vänner för livet men inte minst växt otroligt som personer. Energitjuvar slösas ingen tid på och vi vågar tro på oss själva och våra drömmar. Tillsammans är vi som klyschan "Tillsammans är vi oslagbara" och kanske är det bristen på jantelagen som fått oss att resonera så?! Vi har inte tappat förståndet, vi är realistiska (iaf jag) men att våga drömma stort är så himla viktigt, slutar vi drömma slutar det aldrig bra!
Jag har lärt känna mig själv och accepterat sidor som är som de är och arbetat med andra för att jag ska bli hanterbar att umgås med, Pontus har kanske fått lite bättre självförtroende. Han lyssnar inte på mig när jag säger att han är fantastisk på det han gör, men jobbet och äventyret här har nog fått han att inse att han i alla fall bidrar med något. Jag vet att det är bättre än så, men han har för mycket jantelag i sig för att erkänna det!
Många tror att vi har gått och blivit rika för att vi hamnat i usa, tyvärr är det inte fallet. Det kostar mer att leva här, saker som är subventionerat i Sverige är inte det här, en matkasse kostar 3 gånger så mycket och så vidare. Vi sparade mer pengar i Sverige trots att jag inte jobbade och Pontus tjänade normalt, det säger mer om hur det ser ut. Pengar har aldrig varit vår motivator, vi gör detta för erfarenheten, äventyret och blir rika på det istället, det kan ingen ta ifrån oss!
❤
Tåg är lika poppis idag, här på pannkakshuset i Stockholm med världens finaste Christoffer
0