MammaLouise i Dallas
Jag fick sparken

För 7 år sedan pluggade jag till hälsoutvecklare i Uppsala. För att slippa ta studielån arbetade jag flitigt på MQ och älskade det. Snygga kläder och trevlig personal, det kunde inte bli bättre. Under den här tiden var Christoffer fortfarande flygvärdinna och jag fick möjligheten att under klämdagarna åka till Thailand med honom. Vi skulle landa i Sverige lagom till rea-start den 2 januari och allt var lugnt. Resan var underbar! Sol, shopping, fiskspa, mama San, transor, nyår och annat ståhej gjordes och dagen för avresa kom kaptenen och sa att vårat plan blivit försenat. Detta var en lördag och jag skulle vara i Sverige på söndagen och börja jobba klockan 14.00. Planet hade fått vända när det taxade ut för att en passagerare var lite för överförfriskad. När dennes bagage skulle lastas ut upptäcker man en läcka i cargo, planet fick inte lyfta. När det andra beskedet kom började det bli lite mer panik för oss. Eftersom jag åkte med personal och den är dyr att ha kvar utomlands hamnade vi på ett flyg till Köpenhamn istället för Oslo. Nya biljetter behövde fixas för min del och förseningen var för stor för att jag skulle hinna hem till mitt arbetspass på söndagen. Jag kunde inte ringa från min telefon då jag hade ett abonnemang med saldotak som nu var maxat, jag kunde därför endast skriva till min chef. När hon inte svarade skrev jag till ställföreträdande, hon svarade på mina meddelanden men när jag skrev att jag blev sen slutade hon svara. Jag bad Pontus ringa min chef som kort svarade ok och jag trodde allt var ok. Vikarie för mitt arbetspass fixade jag själv. Väl hemma (3h efter att mitt arbetspass skulle ha börjat) ringer jag chefen och förklarar läget och att jag nu är redo att komma in på jobb de kommande dagarna. Jag stod på schemat men hon förklarade att hon ersatt mig med en annan, men att jag kunde komma in på tisdag klockan 10. Jag trodde i min iver att jag skulle jobba, men på bordet ligger min avskedsansökan. Anledningen var att jag enligt min chef med vilje valt att stanna ytterligare några timmar (och betala för ytterligare flygresa från Köpenhamn-Stockholm) vilket jag för det första inte kunde göra men heller inte ville. Det är skönt med semester men att förlänga den och äventyra mitt jobb är något jag aldrig skulle göra! Speciellt inte för bara några timmar mer sol. 

Jag var fortfarande provanställd och hade ingen trygghet eller stöd bakom mig, inga rättigheter alls. Jag ringde både till huvudkontoret och till regionschefen men jag var chanslös. 
Jag tänker ofta på det här, lite extra nu när jag studerar ledarskap och organisation. Hur skulle jag själv ha hanterat situationen? Jag hade inte fått några indikationer på att min chef skulle ha ogillat mig, snarare tvärtom, jag arbetade hårt och tackade aldrig nej till extrapass. Jag fick höra att hon blivit dumpad i samma veva, men är det anledningen till att hon reagerade som hon gjorde är det ännu värre än att hon bara ignorerade mig och inte ville höra min sida av historien. Jag hade ingen chans att försvara mig! I min framtida yrkeskarriär kommer jag göra allt i min makt för att inte bli som min dåvarande chef. Maktutförande passar inte mig och att bara göra ett statement som hon gjorde kommer inte att gynna mig eller någon aannan. Kanske måste jag söka upp henne och fråga hur hon tänkte?! 

Jag har utvecklats mycket på dessa 7 år, men jag kan inte få detta ogjort. En gång i tiden har jag alltså fått sparken, vilket i sig känns lite rebelliskt! 


Christoffer - Den skyldige och den person jag har att tacka för att han tog mig ifrån MQ :)
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress