En kvinna som kunde få en gammal skjorta att förvandlas till en vacker blus och skapa otroligt vackra kreationer med sina händer och sin symaskin har idag lämnat oss. Med sin kunskap har hon inspirerat mig och det jag gör, även om jag hade önskat att hon varit piggare mot slutet så vi tillsammans kunde sy. Gulli var Pontus farmor, en envis och rak kvinna som hade ett otroligt stort hjärta, som jag adopterade och som jag älskat högt under våra snart 15 år tillsammans. Hon bodde på samma gata som mina föräldrar, tillsammans med farfar Tage som vår Tage är döpt efter. De öppnade upp sitt hem för mig och jag har alltid känt mig så omtyckt hos dem. Under våra två år i USA har alltså två stora kärlekar lämnat oss, och det gör så ont. 

Vi är fyllda av dåligt samvete, dels för att vi inte varit på plats vid livets slut, men också för att 2 års kontakt "försummats". Vi har pratat via skype, skickat bilder på barnen, men umgänget och tiden tillsammans är något vi aldrig får tillbaka. Vi ångrar inte vårat äventyr, men det är sånt här som får en att tänka till och stanna upp, sakna och reflektera. Vi är ledsna, och det visar ju faktiskt hur älskad hon var. 

När jag tittade på Walfrid ikväll blev jag så glad, han blir mer och mer lik sin gammelfarmor till utseendet, och det blev extra tydligt, hon kommer alltid att finnas med oss på så många sätt. 

 

Den dagen vi ställer oss på svensk mark igen kommer sorgen antagligen att slå emot oss som en vägg. Att Tage lämnat oss, och nu också Gulli, är så svårt att förstå då vi inte varit i huset utan att se dem sitta där på sina vanliga platser. Att dricka cider eller äppeljuice och snylta på Tages pepparkakor är minnen som kommer finnas med oss, men också händelser som är borta med dem. Våra pojkar fick chansen att träffa dem, Walfrid minns dem fortfarande, men de kommer fattas oss och jag ska göra mitt bästa för att hålla deras minnen och kärlek vid liv. 

 

Vila i frid vår älskade Gulli! och hälsa Tage <3

 

En bild som Gulli skulle bli arg om jag visade, men som ändå är Gulli. Tage i sin fotölj och Gulli som springer och servar honom samtidigt som de pratar i mun på varandra. För mig sitter de fortfarande där och sorgen är otroligt svår att ta på såhär på distans. <3