Igår var det dags för besök ett av tre för operation "utflytt av tandtroll". Denna vända passade man även på att rycka mina "kära" visdomständer som tydligen inte fick bo kvar. Jag var nervös som få efter att lagningarna var färdiga och tången kom fram, så nervös att jag skakade lite i mina händer som låg hårt knutna i mitt knä. Jag fick blunda och ignorera de två händerna som höll fast mitt huvud samtidigt som jag såhär i efterhand är besviken på att det inte knakade mer. Det var inte alls så märkvärdigt som jag trott och idag har jag till och med vågat vara där med tungan för att kolla läget lite. Väldigt läskigt och skumt. Jag har inte ont idag men en molande känsla där tänderna setat som stör mig.

För att tänka på annat så åkte vi till vår frukostdiner med syster, följt av besök på Pontus jobb och sedan Perot museum. Axel ville titta på dinosaurier som morfar och det kan man ju inte bara ignorera.
Mitt i utställningen blir Aurora hungrig och eftersom jag är den jag är, en givmild och generös mor, plockade jag fram tutten bland dinosaurierna medan vi fortsatte att titta. Jag har ju mina hemsydda amningsklänningar där tuttarna smidigt kan plockas fram utan att de syns för mycket (för de suktande männens skull). När Aurora nästan var klar ser vi rummet som jag var avsedd till. En liten mörk, steril och omysig yta på några få kvadratmeter, med en svart hård bänk som enda inredning erbjöds, jag avstod.
Utställningen fortsatte, Aurora somnade och vaknade lagom till lunch. Då var pojkarna hungriga och passade på att multitaska som man måste göra när man har tre barn som är hungriga samtidigt. En ny tutte plockades fram i restaurangen samtidigt som jag beställde mat till de större. Två kvinnor stannade mig för att fråga hur många veckor hon var, mitt i detta kommer chefen och frågar vad problemet var. Jag sa att det inte var något problem, att de bara gissade fel på en vecka. Hon tittade på Aurora, lite mer på mitt bröst, men hann inte säga något förrän hennes kollega (såklart under henne i rang) sa att det var så bra att jag INTE skylde mig och lät bebisen få andas fritt istället för att täcka över mig med en filt som andra tenderar att göra. Det var tydligt att chefen inte höll med, men hon sa inget, hade hon det hade hon fått höra!
Att mina lakterande tuttar kan provocera provocerar mig och kommer absolut inte få mig att sluta amma offentligt, snarare tvärtom. De är gjorda för att ge mina barn mat, inget annat! Jag skyltar inte med brösten, hennes huvud döljer rubbet, men ändå är det alltså uppletande (?!?) och jobbigt för somliga att observera.
Jag blir så trött!

❤