Lördagen spenderades i Carolina och Brett's lakehouse. Så himla underbart! Walfrid har tjatat i ett år på att få åka båt och jetski så nu fick det helt enkelt bli av! Vi åkte båt, åt på restaurang, åkte mer båt, åkte jetski och sedan barbeque på det. Sjön var varmare än poolen hemma så vi badade såklart också. Känns märkligt att bada i en så varm sjö (ca 30 grader) då man är van att småfrysa i Sverige.

I båten fick mamman barndomsminnen och jag berätta för Walfrid att jag brukade vara i båten hela sommaren tillsammans med min mamma och pappa och Karoline. Walfrid som är väldigt frågvis (alla meningar börjar med Varför just nu) frågade var min mamma är. Jag förklarade att hon bor i himlen nu då hon blivit en ängel. Walfrid frågade varför, jag berättade att hon blivit sjuk. Han sa att doktorn kunde ta en sked och skrapa ut allt det onda i mormors mage vilket såklart var smart. Tyvärr kunde inte doktorn hjälpa mormor och att förklara det för en 5åring var riktigt svårt. Walfrid frågade lite mer och sedan var vi framme vid restaurangen, där satt han bredvid Pontus som var helt ovetandes om vårat samtal och bröt ihop totalt. Just då insåg Walfrid att livet inte varar för evigt och att vi faktiskt kan dö, jag fick så dåligt samvete. Mycket för att jag varit för dålig med att prata om min mamma, men också för att jag fått honom att känna sig så ledsen. Walfrid har blivit stor och jag har helt enkelt missat det. Idag frågar han om mormor och jag ska bli bättre, jag måste prata mer om henne. Jag vet själv ingenting om min farmor, farfar och morfar då jag aldrig träffat dem och detta är såklart något som fattas mig. De är en del av mitt arv som jag inte fått tagit del av och som mina föräldrar inte heller delat med sig av, jag blir så arg på mig själv för att jag nu gör samma misstag.

En fin dag vid deras lakehouse blev också ett uppvaknande för familjen!

❤