I söndags när vi lämnade sjukhuset svängde vi förbi apoteket för att hämta ut mediciner. I kassan frågar kassörskan mig om barnet precis sparkade i magen. Jag svarade att nej, jag har precis förlöst en liten flicka så den sparkar utanför magen nu. Kassörskan svara då chockat: "Oj, jag blev av med min mage direkt" och klappade sig stolt på magen. Hon fortsatte sedan och sa "jag fick min bebis för 11 veckor sedan" och antydde med detta att det inte syntes på henne. Om det hade varit så att kvinnan nu var smal och vältränad hade jag kanske provocerats mer, men hon var tjockare än vad jag är nu och hade helt enkelt inte den figuren som man skryter med till en nyförlöst mamma.

Jag har sedan dess funderat på detta. Direkt efter att man fått barn men också under graviditeten tenderar människor att ta sig friheter att påpeka ens vikt. Okända såväl som kända. Jag har efter tre graviditeter och en viktuppgång på totalt 90 kg slutat bry mig om vad andra tycker. Vågen har stannat på samma vikt alla tre gånger och de tidigare två gångerna har jag blivit av med det efter 9 månader. Jag har legat i otroligt mycket, helammat som en galning, men min kropp har tagit tid på sig. Det här är något jag valt att inte stressa upp mig över, det får ta sin tid och så länge jag mår bra är det okej.

På facebook och instagram delas bilder på nyblivna mammor som efter några veckor är tillbaka på sin startvikt. Många utan någon vidare ansträngning, dem som är som mig gömmer sig bakom andra och döljer sina kroppar tills de rasslar av lite, för att inte anses vara lata eller fläskiga. Fortfarande 2016 är vi såhär osäkra och utseendefixerade. Denna gång, som de andra två, kommer jag fokusera på att bygga upp kroppen igen, inifrån och ut, för att orka min vardag. Jag ska försöka att inte jämföra mig med andra och jag ska peppa mig själv till att lyckas.

Vi är vackra som vi är och måste vara mer stolta över oss själva! Höj upp varandra och ge komplimanger istället för att påpeka negativa saker!

❤