När jag på frågan: "Sover hon bra i sin egen säng" svarade att hon sover bredvid mig tittade barnläkaren väldigt konstigt på mig. Hon poängterade att det var viktigt att jag efter amning la ner Aurora i sin säng så jag inte skulle kväva henne med mitt bröst på natten. Mitt problem är inte att jag inte vill sova själv utan snarare att jag somnar under amningen. Jag är nog väldigt lat också för om jag är vaken och lägger undan henne tenderar hon ju att vakna och hela proceduren börjar om igen.

Innan jag fick barn var jag väldigt bestämd med att de skulle sova i egen säng. Sängen kunde stå inne hos oss men de skulle ha en egen och såklart sova hela nätter. När verkligenheten var här blev det annorlunda. Walfrid sov ibland i egen säng fram till 9 månader då han fick eget rum och började natten själv och kom in till oss på natten. Precis innan Tage kom sov han hela nätter i en vecka, det har inte hänt sedan dess och han fyller snart fem. Tage ammande tills han var 14 månader, något eget rum fick han aldrig utan gemensam säng tills vi flyttade till Dallas. Väl här delar han och Walfrid på en 140 cm bred säng, den delad med pappan mitt i natten. Allt för att vi ska få sova så mycket som möjligt på natten.
Jag skulle älska att ha sovande barn som bara vaknade ibland för att kissa eller liknande men vi har inte den turen. Jag tänker att de flesta har det som oss (?!?!) och att det där kaoset är något vi kommer se tillbaka på när barnen är tonåringar och inte vill se oss. Det är mysigt och det är jobbigt att inte få sova, ren tortyr faktiskt. Denna situation ger oss mest sömn och en lagom utvilad mamma och pappa måste vara bättre än en trött?
Många har åsikter när man får barn, jag har lärt mig filtrera, men trots detta gav läkaren mig en tankeställare. Varje natt när jag ammar tänker jag på hur jag ligger och kan vakna flera gånger för att se till så att jag inte kväver någon med min barm. Man filtrerar inte allt och jag kanske ska bli bättre på införandet av egen säng ....

Tages namnsdag firades med poolhäng och besök av Cecilia och Emily.
Walfrid tvingade sin mamma att sy klart både kalsonger och tröja vilket jag aldrig tackar nej till. Väldigt nöjd blev han :)

❤