Idag lämnades Pontus föräldrar på flygplatsen för denna gången. Att säga hejdå är alltid lika jobbigt men det känns ändå skönt att veta att de kommer igen lagom till halloween för att stanna i tre veckor. Det blir inte lika jobbigt då!

Vi har hunnit med att bara vara. Mysa i soffan, prata länge vid köksbordet och badat massor i poolen. Helt underbara dagar!
En av dagarna spenderade vi i Fort Worth där vi gick på Kimbell Art Museum där den konsttokige kan se både Picasso och Monet om man vill. Barn under fem var inte tillåtna bland konsten utan förvisade till ett barnrum där jag nöjt lekte tillsammans med dem. De vuxna Wåhlinarna var lyckliga som få över det dem fått se och bilturen fortsatte mot en Water Garden inne i downtown Fort Worth. Tyvärr ingen water garden där man fick svalka sig i den 40gradiga värmen utan man fick njuta eller tråna på avstånd.
Jag och Britt-Marie läser att 4 omkommit då ett barn ramlat i och tre vuxna försökt rädda utan att lyckas för några år sedan vilket berörde mig. Mitt i detta ropar Pontus med panik i rösten och skrämmer mig rejält. Det visar sig vara mindre dramatiskt och bara den getingrädde Walfrid som blivit stucken på örsnibben. Getingen satte bara sin gadd där och flög sedan vidare. Om det var den eller en kompis som jagade oss hela vägen till parkeringshuset kan jag inte svara på (dör dem inte när de sticker eller är det en myt) men ivrig var den i alla fall, samtidigt som Walfrid skrek som en stucken gris.

Vi har haft en fantastisk vecka och i bilen från flygplatsen, när stämningen var låg, säger Walfrid att han vill åka till Hanna. Ett sms senare bestäms att vi ska svänga förbi, för många veckor har gått sedan vi kramades och det är inte ok. Barnen var överlyckliga och nu längtar vi bara efter att kusin Axel ska komma imorgon!

❤