On our way
And we're off… Äventyret i Dallas är avslutat, vad gäller boende i alla fall, och vårat nya äventyr i Sverige och Uppsala kan börja. Ett nygammalt sådant med ändå en omstart där mycket fortfarande är osäkert. Vi vet till exempel inte vilken tid Walfrid går i skolan och om Tage får någon plats på förskolan. Vi vet inte heller hur livspusslet kommer se ut, vårat sociala liv i Dallas hoppas jag ersätts med ett socialt liv i Uppsala, men vi vet inte.
Inatt bodde vi på hotell på flygplatsen, för att lugna Pontus nerver och undvika rusningstrafik. Vi planerade att äta en god frukost och sjunga högt för Tage då han fyller 4 år idag. Min stora kille som ska tillbringa hela sin dag på ett flygplan.
För två veckor sedan loggade jag in på vår bokning för att se så allt stämde och för att se hur många rader ifrån mig de placerat Pontus, sjölc, utan något barn. Aurora fanns inte med så jag kontaktade vår Travel agent som svarade att hon är spädbarn så det är nog därför du inte ser henne. FEL! Vid bokningen skrevs Pontus in fel eftersom han envisas med att heta massa andra namn än sitt eget (våga vägra många namn!!) Han plockades bort från vår bokning och fick en egen. Samtidigt raderade denna person även Aurora. Vid dagens incheckning klickade jag in att jag hade ett barn under 2, och fick ett meddelande om att gå till desken, helt normalt, det får jag alltid för att visa upp henne, jag är inte orolig. Väl där förklarar personalen att hon inte finns med och för att lösa det fick vi vänta 1h och 15 min. Hur kan det ta sån tid?! Med tre frukosthungriga barn är det inte trevligt. Vi åt ingen mysig frukost, vi sjöng inte högljutt utan tog det som fanns, sprang på toaletten och klev på sist på planet. Vid boarding säger personalen att vi måste checka in vår rullväska, väskan med barnens iPad, pyssel, popcorn och godis. Jag sa aldrig i hela mitt liv. De sa du måste, jag sa aldrig. Pontus skäms, jag står på mig. Kvinnan säger, ni är sist att blanda, skyll de själva! Jag blir arg och tänker positiva tankar. Jag frågar när jag får tillbaka den, de säger final destination. Jag säger ALDRIG hårt och att vi ska flyga 16h och det gör jag inte utan den väskan. Hon sa, du kan försöka, inte alls sådär trevligt som man vill. Hon rapporterade mig till flygvärdinnorna som förföljde mig in och sa att den måste checkas in, jag svarade inte. Tog väskan, pressade in den ovanför min plats och bet ihop. Man kan hoppas att jag är klar, men nej.
Pontus som får resa utan barn i 16 timmar placerades 10 rader bakom mig vid toaletterna, vi gjorde ett byte och jag och Aurora tog den istället. Perfekt, ett ledigt säte bredvid mig följt av en tjej som sitter vid fönstret, på andra sidan sitter resten av hennes familj på tre säten. De är väldigt överviktiga och sitter trångt, stackars dem, de får byta plats. Nu sitter jag istället väldigt trångt, utan benutrymme och jag kan inte luta ryggen för någon gör sina privata behov bakom mig. Jag är bitter, jag är ledsen, jag har lämnat min trygghet i Dallas och behövde inte det här.
