MammaLouise i Dallas

Vi kämpar fortfarande med att bli helt inskrivna i Sverige, jag har lyckats få ett ica-kort men det är också det enda kort jag blivit accepterad för. Vi har börjat få post men det var först i tisdags som jag fick en fungerande telefon så att jag kunnat ringa och skälla på folk. För arg har jag tyvärr behövt vara. Det där ilskna sättet som man kan behöva i USA för att få som man vill funkar även här, kanske lite osvenskt men det händer saker. Jag har sedan jag fått telefon sett till så att mina restriktioner på banken blivit hävda, jag behövde bita till ordentligt då de skickade runt mig överallt och flyttade över ansvaret på någon annan, men nu är jag betrodd med att köpa och sälja fonder och aktier igen. Tage har fått en förskoleplats, men informationen är lika dålig som sist så jag har skrivit ett mail för att förtydliga att det inte är ok att anta att alla vet hur saker går till. Jag har fullt upp med studier och att ta hand om barn samtidigt som jag driver MammaLouise Syr så jag ser helst att saker flyter på runtomkring. Jag gillar inte gissningslekar det tar bara onödig tid. Jag låter bitter, men att efter drygt en månad i landet fortfarande få kämpa med saker är drygt och tar på krafterna. Kvar nu är fler bankärenden och sedan det där barnbidraget som vi inte får för att de ska undersöka om vi har försäkringstillhörighet, bara 4 månaders handläggningstid. 

I onsdags lämnade bilen Hannas uppfart i Dallas vilket betyder att den snart är på ingång, huset ska skrivas på idag så att vi kan avsluta USA för tillfället i alla fall. Det är inte lätt att flytta hem, känslorna är utanpå och när det hela tiden är motstånd tappar man sugen. Jag har varit ledsen då jag längtat hem till huset och alla fina människor i Dallas men är samtidigt glad för alla fina människor här i Sverige. Jag är lyckligt lottad och det vet jag om. Om huset löser sig idag lovar jag att sluta vara bitter, i alla fall över helgen ;)