Trögstartat
Det är mitt i natten i Sverige och jag och Aurora sitter uppe, hon har somnat till igen men nu är jag pigg.
Igår var det fullt upp. Inskrivning i Sverige på Skatteverket låg först på listan. För att få en nummerlapp behövdes ett svenskt telefonnummer så vi kunde få den skickad via sms, vi var strandade direkt. Mitt nummer finns kvar, men jag har inget SIM-kort och Pontus har inget alls. En snäll kvinna hjälpte oss och under tiden fick vi höra historien om kvinnan som blir avlyssnad av Säpo på brett Borlänge-mål. Jag slås av att svensken är bitter med taggarna utåt och att jag är för social och glad, de enda som uppskattar det är invandrarna. Jag är nog snart en bitter svensk jag med, men det känns tråkigt. Varför så sura? Dra på smilbanden, hälsa på varandra, livet blir trevligare då även om det är ytligt, det har Dallas lärt mig.
Efter inskrivning blev det Kupolen för att fixa abonnemang till telefonerna. Det gick ju såklart inte, vi finns inte i Sverige och trots att jag betalat räkningar för lägenheten i 2,5 år kan ingen kreditupplysning göras, jag får snällt vänta på mitt kontantkort i en vecka. Pontus köpte ett nytt på Teknikmagasinet och finns åter på den svenska marknaden igen, men kan inte ringa USA längre. Detta var såklart ett problem då han behövde ringa USA för att köparen till huset krånglar. Vi kan inte släppa det än och det känns sjukt jobbigt, speciellt när vi trodde att allt var klart.
Livet i Dallas känns avlägset, nästan som att vi inte varit där. 2,5 år är ingenting egentligen men vi har upplevt så himla mycket på den tiden och har växt som personer. Jag är mer positiv och spontan än innan och jag vill påstå att jag redan var det. Det gjorde inte i hjärtat att lämna Dallas, och jag vet att jag kommer längta dit, jag kommer helt enkelt börja med mig Dallas jämt. Alla som har chansen att åka utomlands av någon anledning under en längre tid bör ta den chansen. Insikten av hur fantastiskt Sverige är, hur vi tar hand om varandra och vår vackra natur, men också sjukvård och skola som vi bara tar som en självklarhet är något jag hoppas att jag alltid har respekt för och inte tar som en självklarhet. Sverige är bra, det finns brister överallt, men det är bra här!
Och jag har ätit kebab!!
Friskt och skönt ute, inte så kallt som vi trodde :)
Lek utanför faster Petras jobb
