10 dagar kvar och mord i sinnet
Ni vet när man har småbarn som äter med hela kroppen och som sedan drar med sig eländet i hela huset. Lägg sedan till att man är fet och otymplig men bara måste dammsuga upp eländet eftersom man efter ett steg måste borsta av foten mot det andra benet. Dagens verklighet här i Dallas. Barnen gillar att dammsuga och jag får ofta hjälp av dem, både att plocka upp alla saker från golvet men också med själva dammsugningen. I måndags var det ett sådant tillfälle, Walfrid dammsög och helt plötsligt snurrade slangen av sig och gick i två delar, bara sådär. Jag trodde det gick att lösa, men nej, dammsugaren var trasig. Med två minuter till stängningsdags på butiken jag köpt den (Bed Bath & Beyond) insåg jag att dammsugningen fick vänta och vi fick åka och fixa den dagen efter. Alla jag pratade med sa att "du är i usa, här får man en ny utan kvitto och bråk", jag peppade mig lite och åkte sedan dit. Jag hann knappt innanför dörren innan jag blev totalt ratad, den var över året så de kunde inte hjälpa mig, bye bye. När de såg att jag inte var nöjd med svaret, sa säljaren att han skulle ringa några samtal. Han pratade tydligen med managern som i sin tur sa att garantin hos Miele var kvar och jag skulle kontakta dem. That's it! Den svullna, knappt gådugliga mamman fick ta sin dammsugare och åka därifrån, utan minsta support eller trevligt bemötande från personalen. Här tänkte vi att vi skulle köpa en dyr dammsugare för att den skulle hålla, men istället dog den efter drygt ett år. Jag var såklart tokig men valde att ringa Miele och hoppades på positiva besked. Där krånglade dem med inköpsdatum och annat tok och jag fick ringa och kolla läget själv idag (där beskedet ändå blev att vi fick en ny del skulle skickas till oss) och känna mig som en besvärlig kund. Vad hände med lite servicetänk? Jag avskyr att behöva bli arg och självklart har Bed Bath & Beyond inte sett slutet på denna historia ännu.
För att krydda hormonerna lite så har grannens omtalade träd börjat igen, två gånger har vi varit in följt utav att han kapat de grenar som legat över vårat staket. Igår var det åskoväder som ledde till att träden blev tunga åt vårat håll, efter att jag i tre timmar inte gjort annat än att håva blomblad ur poolen medan barnen lekte i poolen med sällskap av Hanna och gänget, fick jag nog. Jag klampade in till grannen och sa att nu har det snöat blomblad konstant hela dagen och med 10 dagar kvar till förlossningen har jag roligare saker att ägna dagarna åt. Han skulle se vad han kunde göra, är eländet inte borta imorgon kommer nog den här mamman att explodera. När bebis kommit får jag inte bada, och håva från land är otroligt mycket tyngre än från poolen och då lever grannen farligt - i alla fall träden.
Ikväll har vi gråtit till filmen "En man som heter Ove", ett år efter att jag läst klart boken. Otroligt fin film (men tusen gånger bättre bok) och just nu tolkar jag min egen bitterhet som att jag, precis som Ove, bara har ett för stort hjärta!
Första klänningen inför kommande framtid som ammande mamma är klar, en favorit som självklart kommer att massproduceras nu, kanske redan imorn om barnen håller sams!
❤
